Men vintern är på väg, och spädgrisar brukar inte klara sig längre än till jul. Därför måste ladans invånare snacka ihop sig och försöka rädda Wilbur från att slaktas. En smart spindel vid namn Charlotte ger Wilbur sitt ord på att lösa problemet, och en natt får hon en lysande idé som kommer att ses som ett mirakel.

Att Dakota Fanning är en duktig liten skådespelarjänta har vi väl förstått då hon redan som tolvåring har fått spela mot storheter som De Niro, Cruise, Penn och Denzel. Nu kan hon även lägga grisen Wilbur till sin lista. Vänskapen dem emellan är visserligen viktig, men än viktigare blir Charlottes roll som en sann vän där hon som spindeln i nätet hamnar i fokus, drar i rätt trådar och väver ihop nåt så fint att människor smälter. Även de med spindelfobi kommer nog att smälta när de ser hur snyggt gjorda Charlotte och spindelvävsscenerna är. Det är även en fröjd för ögat att se hur verklighetstrogna skaparna har fått de datoranimerade djuren att se ut.

Charlotte kan det där med fina ord och bryter aldrig ett löfte. Såna vänner borde alla ha. Ladans alla djur är charmiga och roliga på sina sätt och med röster av en hel drös med duktiga skådespelare lyfter de upp filmen till att bli en varm och stundtals gripande historia om gränslös vänskap. Vi får starka vibbar om att världen kanske kunde bli ett lite bättre ställe för oss alla om vi bara hjälptes åt lite mer. Mirakel kan ske i vår närhet när vi minst anar det, det gäller bara att hålla ögonen öppna så kanske de blir lättare att upptäcka. En annan andemening är att det ju är dumt att käka griskött, för grisar är så söta. Men det visste vi väl redan om, eller hur?

Fotnot: Filmen bygger på E.B. Whites klassiska barnboksberättelse Charlotte's Web.