Grekamerikanskan Nia Vardalos är inte klumpiga Tuula längre som till slut fick den amerikanske drömprinsen, istället är hon tråkiga Georgia, som har förlorat sin ”kefi” (livskraft). Hon arbetar som turistguide i Grekland, högst motvilligt dock eftersom hon egentligen är professor i grekisk historia och väntar på ett jobb som lärare.
Här får hon dras med en busslast korkade och vulgära amerikaner, öldrickande australier och råflirtiga spanjorskor. Stereotypen gånger hundra alltså, och det är inte speciellt roligt.

När Georgia pratar om grekiska gudar, orakel och olympiska spel är det ingen som lyssnar. Alla vill mycket hellre shoppa grekiska amforor gjorda i Taiwan och käka flottiga munkar. Till råga på allt har hon fått en varulv till chaufför som bär det oerhört lustiga namnet (obs ironi) Poupi Kakas.

En vresig gubbe, som visar sig ha ett hjärta av guld, berättar för Georgia att hon måste våga släppa loss och slappna av för att locka till sig de övriga turisternas uppmärksamhet. Hittar hon sin kefi är lyckan gjord…
Visst är budskapet vackert, livet blir mycket roligare – om du vågar leva det. Men i övrigt saknar denna film all den charm, värme och humor som ”Mitt stora feta grekiska bröllop” hade. Skämten om greker som var roliga i förra filmen blir bara trista och sjaskiga i denna.

Nia själv spelar gärna över och charmar inte mig, även om hon snyggat till sig betydligt sedan Tuula-rollen.
Allt som allt, godkänt, men inte mer. Spara biopengarna och hyr den istället.