Med kameran som tröst är en personlig dokumentär av och med Carl Johan De Geer. Vi får följa honom när han reflekterar och funderar över sitt liv och över den klassresa han har gjort.

För att vi ska kunna följa med på resan tar han fotografier och teckningar till hjälp. Vi börjar i barndomens upplevelser hos farmor och farfar i deras stora hus med allt tjänstefolk. Tar oss igenom ungdomens år då han upptäcker fotograferingen, fram till medelåldern när han upptäcker att hans klassresa kanske inte tagit honom så långt som han trodde. Carl Johan De Geer låter oss möta honom och hans familj i både motgång och medgång.

Filmen har ett kronologiskt mönster men hoppar också smidigt mellan dåtid och nutid. Det känns personligt och intimt och filmen förs framåt i ett behagligt tempo. Genom fotografierna och Carl Johans lugna berättarröst får man känslan av att man sitter i hans vardagsrum och blir visad ett familjealbum.

Carl Johan De Geer har gjort en dokumentär och en långfilm i ett och han lyckas att balansera hela vägen. Filmen är både konstnärligt snygg och intressant. Helt klart värd tummen upp.