Det före detta tennisproffset Chris tar jobb som personlig tränare på en lyxig tennisklubb i London. Där möter han Tom, som kommer från en mycket välbärgad familj. De blir snabbt goda vänner och Chris blir även en vän till familjen. Han möter Toms syster Chloe, som blir blixtförälskad i Chris. Chris börjar dejta henne men är egentligen intresserad av Nola, som råkar vara Toms flickvän.

Det låter som ett klassiskt upplägg för en Woody Allen-film, men där slutar faktiskt likheterna med hans tidigare filmer. Här har vi ingen komisk dialog, ingen jazzmusik eller andra Allen-kännetecken. Match Point är en riktig thriller, som utspelar sig i engelsk överklassmiljö.

Chris känner sig som fisken i vattnet när han mer eller mindre slungas rakt in i den engelska överklassens toppskikt. Pengar är absolut inte ett problem när man är tillsammans med pappas flicka. Men han är ändå inte nöjd. Han vill ha mer – han vill ha den sexiga Nola, samtidigt som han planerar giftermål med Chloe.

Match Point är en mycket snygg film. Den är nästan allt igenom perfekt – man får lätt intrycket att Woody Allen aldrig gjort annat än engelska filmer. Känslan är riktigt genuin. Skådespelarna är som klippta och skurna för sina roller och ser helt rätt ut. Allens ande vilar över filmen, men den blir aldrig så där påtagligt närvarande som i alla hans andra filmer.

Den småneurotiske regissören har faktiskt gjort något som få av hans kollegor har lyckats med. Att uppfinna ett helt nytt sätt att göra film på och totalt bryta sig ut ur sitt fack. Jag ser verkligen fram emot hans kommande europeiska produktioner.
Har du alltid hatat Woody Allens filmer – gå och se Match Point. Har du alltid älskat Woody Allens filmer – gå och se Match Point.