För hundra år sedan i Malmö. Året är 1908 och arbetarrörelsen är på väg att växa sig stark. Inom några år ska Sverige vara en demokrati, men nutiden är kamp. I samhället, men även inom familjen Larsson där Maria kämpar med den våldsamme maken Sigfrid som i sin tur kämpar med sin periodiska alkoholism.

Jan Troell har vävt ihop sin fru Agnetas släkthistoria från Göteborg med andra historiska händelser. Han känner till Malmö där han växt upp bättre än Göteborg, har han sagt i en intervju. Lättare att filma där då. Dessutom gavs möjligheten att ta med ett av de viktigaste inslagen på Sveriges väg till demokrati, när ungsocialisten Anton Nilson sprängde hål i det brittiska strejkbrytarfartyget Almathea i Malmö hamn. En person dog, strejkbrytarna åkte hem och Nilson dömdes till döden (men benådades senare och levde ett långt liv, bland annat som aktiv socialdemokrat).

Hemma hos Larssons är dramatiken minst lika stor som i hamnen där Sigfrid arbetar. Sigfrid, briljant tolkad av Mikael Persbrandt som gör en av sina bästa roller, super och är notoriskt otrogen samtidigt som han är svartsjuk in absurdum när frun finner en manlig bekant i fotografen Sebastian, en svårligen igenkänd Jesper Christensen i tidsenlig maskering.

Mycket i berättelsen kretsar kring just fotografi. Maria vinner en kamera på lotteri som hon inte vet hur hon ska använda. När hon tänker göra sig av med den blir hon övertalad av Sebastian att börja fotografera istället, och han hjälper henne att komma igång. Snart blir fotograferandet hennes livselixir. I en tid när en fotograf oftast var synonymt med en man blir hon ett ovanligt inslag. Maria Heiskanen, som spelade flickvän till Jari (alias Juha Valjakkala) i Troells omdebatterade filmatisering av Omselemorden, gör rollen som Maria Larsson som en stark människa som uthärdar svåra påfrestningar samtidigt som hon vägrar kompromissa bort sitt intresse och faktiskt i viss mån gör det till sitt yrke.

Starka kvinnor ur historien är annars ovanligt på film, men precis som i senaste spelfilmen Så vit som en snö från 2001 om Sveriges första kvinnliga pilot Elsa Andersson, visar Jan Troell att dessa finns och är värda att uppmärksammas. Maria Larssons eviga ögonblick blir också historien om fotografiets tidiga år då ett foto fortfarande var något exklusivt och spännande. Troells fascination för kameran som uttrycksmedel har synts förr, inte minst i det faktum att han själv haft hand om kameran på så gott som alla sina inspelningar men också i dokumentären Närvarande från 2003 om den nära vännen och fotografen Georg Oddner.

Att förflytta utomhusmiljöer hundra år tillbaka i tiden är inte det lättaste, och en eloge måste ges för hur alla moderna ting har dolts. Även om man spelat in bland gathusen i Sofielund i Malmö och kulturkvarteren i Lund finns moderna ting att plocka bort, och bortsett från något enstaka stuprör är illusionen total. Modern vägbeläggning har i något fall effektivt maskerats i vinterskrud.

Historiska skildringar, särskilt det tidiga nittonhundratalet, ligger Jan Troell varmt om hjärtat. Får han bestämma själv återvänder han gärna dit i nästa film, har han sagt. Sina 77 år till trots verkar han inte ha några planer på att pensionera sig.