Filmen är baserad på John Goeys roman ”The Taking of Pelham One Two Three” och filmades redan 1974. Likt boken handlar filmen om kapningen av ett tunnelbanetåg i New York. John Travolta kaparnas ledare som hotar att döda alla passagerare på tåget om han och hans kumpaner inte får en stor lösensumma. Denzel Washington spelar trafikledaren som kommunicerar med kaparna.

Till tonerna av Jay-Z:s ”99 problems” kastas vi in i ett pulserande Manhattan. Tony Scott lyckas med konststycket att hålla det höga inledningstempot filmen igenom. Adrenalinet formligen sprutar ur varje scen från start till mål.
John Travolta beskrev i en intervju ”Linje 1-2-3 kapad” som ”Pelham 1-2-3 kapat” (den första filmen) på steroider – mycket intensiv, mycket uppskruvad och mycket modern. Sällan har en skådespelares uppfattning stämt så överens med min egen uppfattning som i det här fallet. Tony Scott (”Déjà vu”, ”True Romance”) har lyckats fånga all intensitet och adrenalin som gör New York så speciellt, inte minst på film.

I samband med vårt första besök nere i tunnelbanan identifieras en del av de karaktärer som snart tas som gisslan. Bland annat ser vi en ung kille som videochattar med sin flickvän via sin laptop. Precis när flickvännen börjar ta av sig framför kameran, och killen blir vild av upphetsning, bryts kontakten.
Kontakten med flickvännen, som senare återupptas, via datorn är sedan en följetång under hela gisslandramat. Denna sidohändelse är precis av den typen som berikar ett gisslandrama och som hela tiden håller vårt intresse uppe. Tyvärr lyckas inte Scott hålla alla bollarna i luften samtidigt utan sidohändelsen, som skulle kunna bli hur intressant som helst, rinner istället lite grann ut i sanden. Men det är nog det enda han misslyckas med.

Skådespelarinsatserna är fullkomligt suveräna, och då menar jag inte bara Denzel Washington i huvudrollen. James Gandolfini lyckas plocka fram den sköna attityden från sin tid som Tony Soprano i rollen som borgmästare. Såväl John Travolta som John Torturro gör insatser som i annat sällskap hade blivit belönade med än större uppmärksamhet. Utan de briljanta skådespelarinsatserna och den originella och spännande miljön hade slutresultatet inte blivit hälften så bra.

Stirra er inte blinda på det inte fullt så originella konceptet med en gisslanfilm eller det alltför vanliga fenomenet återuppväckandet av tidigare filmidé. ”Linje 1-2-3 kapad” är bättre än så. Och är det något man inte får missa så är det Denzel Washington på vita duken.