Du vaknar en morgon och blir kidnappad av din bästa vän, som egentligen är en utomjording men har låtsats att vara arbetslös skådespelare under alla dessa år. Som om det inte vore nog kommer du snart upptäcka att jorden ska förintas vilken sekund som helst – du är på väg mot ett intergalaktiskt äventyr. Don't panic! Du har väl kultboken "Liftarens guide till galaxen" med? Har du bråttom räcker det med att se filmen.

Klädd i pyjamas och utrustad med en rejäl handduk lyckas teälskaren Arthur Dent (Martin Freeman), med hjälp av sin utomjordiske vän Ford Prefect (Mos Def), att lifta med ett vogonskt rymdskepp. Jorden har precis förintats för att ge plats för en hypergalaktisk motorväg.

En helt ny värld öppnas för Arthur och han kommer lära sig en hel del om universums viktigaste grunder, som till exempel handdukens betydelse under resans gång och att meningen med livet och allt annat är 42.

Arthur och Ford hamnar på Hjärtat av guld, ett rymdskepp som drivs av slumpen. Där träffar de Zaphod, galaxens kejsare, Marvin, en kronisk deprimerad robot och Trillian, tjejen som Arthur blev kär i innan jorden gick under. Tillsammans råkar dessa figurer ut för många komiska och ganska spektakulära händelser och individer.

Filmen bevarar författaren Douglas Adams vilda och tokiga anda från radioteater och böcker. Det är han själv som har skrivit en stor del av manuset, innan han dog 2001. Jag kunde inte undvika hyllningen till Monthy Phyton redan från start, när Delfinerna sjöng adjöss och tack för fisken. Härlig och galen brittisk nonsenshumor.

Byråkratsamhället får sig också en hel del slängar i den här filmen. De nitiska vogonerna har blanketter för allt och inga principer går att rucka på. Det är naturligtvis de som är ansvariga för att jorden sprängs för att röja plats för den nya motorvägen.

För den som inte har läst boken eller följt radioteatern om Arthur Dents öden kan den här filmatiseringen kännas som en rejäl humorinjektion och en teaser till att läsa vidare. Grundtesen som förmedlas är att man inte ska ta livet på allt för stort allvar, utan ta dagen som den kommer. Fans av "Liftarens guide till galaxen" kan säkert sakna en del viktiga detaljer, men man har ändå lyckats trycka in grunderna under dessa nästan två timmar. Framförallt är det här biounderhållning på hög nivå.