Wiseman är inte en alltför känd filmskapare här i Sverige. Men om någon undrar varför Måns Månssons “H:r Landshövding” såg ut som den gjorde finner man svaret hos den nu 80-årige regissören. Wisemans karaktäristiska iakttagande bilder, utan pålagd musik och berättarröst anammades till fullo av Månsson när han under en tid stalkade en stackars landshövding under promenader i underjorden och middagar på Gondolen.

Man brukar tala om flugor på väggen inom dokumentärfilmen. Detta har inget att göra med att folk som springer runt med kameror är störande, utan antyder istället på hur filmaren hanterar sig själv och kameran i relation till rummet och de filmade objekten. En dokumentärfilmare inom det som kallas cinéma vérité (för att använda en annan överanvänd term) ska se och höra, men aldrig ses och höras.

Vad är det då för fruktansvärt som pågår bakom fasaden på Garniers smakfulla operahus? Wisemans första film, “Titicut Follies”, handlar om ett kriminalsjukhus, och resten av hans ouvre innefattar titlar som “High School”, “Law, and Order”, “The Store”, “Meat” samt Domestic Violence 1 och 2. Han är alltså inte rädd för att ta uti med lite mörkare, tyngre ämnen. Men något anmärkningsvärt obehagligt fångas inte av Wiseman, vi snackar alltså inte om en uppföljare till “Suspiria” med andra ord. Parisoperan är en institution som alla andra, och har självklart egna koder, lagar och regler, alla lika viktiga att visa upp på bioduken. Genom repetitionerna av ett antal olika uppsättningar får vi reda på hur det går till på golvet. Men Wiseman nöjer sig inte där. Han sitter även med i ett flertal möten, han filmar också en premiärfest och bara för att få med allt inleds filmen med några bilder från byggnadens källare.

“La Danse” filmades i HD, kopian på pressvisningen var digital men av dålig kvalitet. Om möjlighet finns rekommenderar jag att se filmen på 35 millimeter. Går inte det så rekommenderar jag “La Danse” i alla fall. Tycker jag verkligen att svenska folket ska se en 160 minuter lång dokumentärfilm om balett? Självklart, om man inte provar något nytt finns det väl ingen anledning att ens gå upp på morgonen?