I den här rysaren leder en liten mexikansk pojke unga kvinnor in i döden. Titeln Kilometre 31 anspelar på den vägkrök vid motorväg 31 där den unga kvinnan Agata råkar ut för en bilolycka och hamnar i koma. Regissören Rigoberto Castanedas långfilmsdebut är den tredje mest sedda mexikanska filmen någonsin och även landets mest inkomstbringande under de senaste fem åren. Tyvärr känns det inte riktigt välförtjänt. Det var inga skrik av skräck man höll tillbaka i biomörkret, snarare gäspningar av tristess.

Jag har aldrig krävt någon katharsisupplevelse på bio – att bli underhållen någon timme eller två räcker gott och väl men det blev jag inte här trots en rätt lovande början. När Agata hamnat i koma börjar hennes tvillingsyster Catalina höra en kvinna gråta och när hon sover ser hon flimriga bilder av ditten och datten som ska verka hårresande. Det finns mycket referenser till andra skräckfilmer som The ring, Grudge och The shining, men manuset gör inte delarna till en fungerande helhet. Trots plötsliga myrkrig på tv-skärmen, folk som släpar sig fram på marken och gnäller, gamla lik i kloaker och dylikt lyfter det aldrig.

Historien är förvirrad och mystisk så även om skådespelarna är bra känns deras prestationer inte klockrena när karaktärernas ageranden ibland är ologiska. Catalina har dåligt samvete för något hon gjorde när hon var liten. Hon bestämmer sig för att på något sätt rädda sin syster från det gränsland mellan levande och döda hon befinner sig i. Då historien utvecklas kommer det fram att Agata är långtifrån den enda som råkat illa ut i vägkröken eller på andra ställen. Catalina, som har telepatisk förmåga, är den enda som kan befria världen ifrån den hemska förbannelse som är orsaken till olyckorna.

Synd att ingen kan befria världen från den här helt onödiga filmen.