Jag har en liten fundering redan innan jag går in i biosalongen, kommer jag att hänga med i denna andra film om Kirikou när jag inte har sett den första? Jodå, jag hänger med och det kommer alla andra också att göra.

Bara det att filmen skildrar livet i en liten afrikansk by gör den sevärd. Det känns nyskapande, trots att filmen skildrar urgamla afrikanska traditioner. Till en början känns animationen platt och lite tråkig, men efterhand tycker jag mer och mer om just enkelheten i dem. Färgskiftningarna mellan dag och natt, samt mellan frodig regnskog och torra ökenlandskap gör att filmen känns levande och det behagliga tempot samt den exotiska musiken gör att man verkligen förflyttar sig till Afrika.

Han är verkligen liten, Kirikou. Liten, fiffig och envis. Byborna uppskattar dock inte hans idéer till en början men Kirikou tappar inte modet för det och hans beslutsamhet och envishet gör honom till en vinnare, sin litenhet till trots.
Jag kan tänka mig att många kommer att ställa frågan varför Kirikou gestaltas som en pytteliten pojke jämfört med alla andra i byn. Även jag ställde mig den frågan och under filmens gång förstår jag efterhand varför, men, eftersom vi människor har olika sätt att se på saker och ting så avslöjar jag inte mitt svar, för du kanske kommer fram till något helt annat och det är en del av charmen tycker jag.

Berömvärd är Benjamin Wahlgrens insats som Kirikous röst, han gör den mycket trovärdigt och äkta, övriga röster passar också bra till de olika rollkaraktärerna.

Lite förbryllad blir jag dock angående ondskans gestalt i filmen, en häxa. Hon vill ha all makt och försöker göra livet svårt för Kirikou och byborna. Till sin hjälp har hon en robotliknande rapportör som ser allt samt ett stort antal underhuggande fetischer som är som små robotar av trä. Hur har dessa tagit sig in i sagan, var kommer de ifrån? Möjligen är det just det som är poängen, att de märkliga fetischerna symboliserar att det faktiskt handlar om en saga.