I en tid då de flesta av oss inte orkar lägga speciellt mycket tid i köket och knappast vet vad ett pocherat ägg är tycks Julies projekt nästan lite galet. Men tanken är ändock kittlande, jag är i alla fall inte stolt över de alltför ofta förekommande pastamiddagarna med mer eller mindre tråkiga (burk)såser. Här är en film där maten står i centrum, det är urbenad anka, boeuf bourguignon och smör för hela slanten.

Julie (Amy Adams) är trött på vardagen i kontorsbåset och bestämmer sig för att krydda livet genom att på sin fritid laga alla recept i Julia Childs kokbok från -61, ”Det goda franska köket”. Hon ger sig själv ett år och bloggar varje dag om sina framsteg och misslyckanden vid spisen. Mat är för henne något man alltid kan lita på. En dag då inget känns säkert, säger hon, kan hon i alla fall förlita sig på att pajen hon bakar på kvällen alltid kommer att smaka likadant.

Parallellt får vi också följa Julia Child (Meryl Streep) när hon precis flyttat till Paris med sin man på 40-talet. Hon är hemmafru, men utåtriktad och uttråkad. Varken hattsömnad eller bridge faller henne i smaken. Men däremot uppskattar hon god mat och söker sig därför till en matlagningskurs. Som första amerikanska kvinna blir hon antagen till Cordon Bleu, och lär sig bland annat hacka lök rekordsnabbt bland en grupp manliga kockar vars respekt hon kämpar för att vinna. Hon träffar snart två kvinnor som arbetar med en kokbok och hon blir ombedd att hjälpa till. Boken blir ”Det goda franska köket” som gör succé i USA och Julia själv blir en kändis av stora mått med eget tv-program.

Meryl är helt fantastisk i rollen som den levnadsglada Julia med den väldigt speciella, gälla rösten. Även Amy Adams är övertygande där hon svettas över sina grytor. Visst doftar det gott om bioduken men med sina två timmar känns den något för lång. Filmen är baserad på två böcker skrivna av verklighetens Julie och Julia, och jag hade nog gärna sett lite mer av dessa kvinnor och lite mindre av maten.