Efter att på ett mycket amerikanskt vis ha firat jularna tillsammans med sin dotter Blair under alla år bestämmer sig pappa Luther och mamma Nora för något helt otippat. De ska åka iväg på en lyxig kryssning till Karibien för att njuta av sol, hav, värme och varandra. Dottern har ändå åkt iväg med fredskåren till Sydamerika och kommer inte att komma tillbaka till Chicago förrän nästa år.

Eftersom det trevliga villaområdet där familjen Krank bor i är prisbelönta för sina vackra juldekorerade trädgårdar går grannarna i taket när de hör att familjen tänker strunta i allt som har med julen att göra. Inte en enda ljusslinga ska sättas upp denna jul. De startar en övertalningskampanj utan dess like för att få familjen Krank att ändra sitt vettlösa beslut att strunta i julen.

De flesta av oss har en bild om hur amerikaner vill ha det till jul; överdekorerade träd, massor av glänsande dyra julklappar och hus som är så upplysta av julslingor att elbolagen ständigt får jobba övertid. Det putsas och fejas, köps onödiga gåvor och tonvis med mat, det dekoreras och pysslas så till den milda grad att man undrar hur någon amerikansk fru (för det är givetvis hon som får ordna det mesta av julförberedelserna) någonsin kan ha tid att arbeta. Nej just det, hon är ju självklart hemmafru!

Trots lysande skådespelarinsatser av Jamie Lee Curtis som hysteriskt julstressad hemmafru, och vissa roligheter från julfanatiske grannen Frohmeyer, spelad av Dan Aykroyd, rymmer inte den här filmen mer än några få skratt. Man kommer på sig själv med att sitta och fundera hur mycket grupptryck man kan få stå ut med i ett villaområde, hur fruktansvärt kommersiell julen är nuförtiden och hur trist det är med 50-talets unkna "family values". Hur smetigt slutet sedan blir ska jag inte ens gå in på – kräkvarning. Denna film bygger på en bok av John Grisham, läs den istället och se någon annan kul julfilm.