Vi får följa den 20-åriga Swafford som tagit värvning främst för att det var vad som förväntades av honom. Eller som han själv uttrycker det i ett bråk med en överordnad – îI got lost on my way to collegeî. Precis som alla andra amerikanska krigsfilmer inleds Jarhead med den pennalistiska utbildningen som abrupt tar slut då kriget bryter ut och soldaterna förväntansfulla får flyga till krigsområdet. Väl där möts de av en lång väntan på att få göra det de är utbildade för, nämligen döda.

Filmen beskriver på ett bra sätt den frustration som byggs upp i lägret. Oron för att flickvännen där hemma ska hitta någon ny, uppfinningsrikedomen när det gäller att hitta på något som får tiden att gå, längtan efter fest, att komma hem eller i alla fall få göra någonting vettigt. Ju längre tiden går desto galnare blir killarna. Själv känner jag mig lite rädd när jag tänker på att berättelsen är sann, fungerar det verkligen så här på militärbaser? Hur länge klarar ett gäng hormonstinna tjugoåriga grabbar att tryckas ihop i ett tält mitt i öknen i fyrtio graders värme och sedan bara vänta?

Det sägs att filmen är en annorlunda krigsskildring, men jag vet inte om jag vill hålla med om det. Det är samma coola musik, samma kameraåkningar och samma grova språk och skämt som i andra krigsfilmer. Den stora skillnaden är att i Jarhead får soldaterna aldrig uppleva själva kriget.

Skådespelarna gör ett bra jobb, jag är särskilt förtjust i Jake Gyllenhaals minspel och hur mycket han kan uttrycka med bara ögonen. Men trots att han måste ha tränat ordentligt inför rollen som marinsoldat och har skapat sig en gigantisk ryggtavla, har rakad frisyr och är finnig kan jag ändå inte komma ifrån tanken att den stora Danny Darko-kaninen ska dyka upp så fort han ser lite ängslig ut.

Jag har svårt att avgöra om Jarhead är en bra film. Den är inte dålig, snarare sevärd och på sitt sätt intressant. Men det saknas en nerv som driver handlingen framåt, Jarhead är mer av en känsla än en berättelse. Precis som de återvändande soldaterna känner jag mig lite tom när kriget, och därmed filmen, är slut. Var det inte mer än så här?