Det här en film som utspelar sig på ett geografiskt mycket begränsat område, en bondby någonstans i södra Italien. En liten pojke, Michele lever ett till synes bekymmersfritt liv tillsammans med sin mamma och yngre syster.

De är som barn är mest, leker både roliga och grymma lekar. Ett favorittillhåll för barnen är ett gammalt ödehus några minuters cykelväg från själva byn. Vid en lek där upptäcker Michele något som kommer att förändra hela hans tillvaro.

I en grop, under ett stort plåtlock, hittar han en liten pojke fastkedjad och illa tilltygad. Han blir först skrämd av vad som finns i gropen, men efter ett tag börjar han ge vatten och mat till pojken och blir efter hand vän med honom.

Men vad gör pojken i gropen, och varför är han fastkedjad? När sanningen uppdagas inser Michele vilken grym värld han lever i och att vuxna människor kan bete sig mycket vidrigt.

"Jag är inte rädd" är bitvis mycket spännande, bitvis lite långtråkig (filmen kunde kortats med 20 minuter utan problem) men helhetsintrycket är gott. Filmen är genomgående välspelad, och väcker tankar om vad som kan hända i en fridfull liten bondby. För människor kan göra vad som helst för lite pengar...