Marvel Entertainment är tillbaka med ytterligare en film baserad på en av deras fantastiska superhjältar. Den här gången får vi en actionfylld historia om Anthony Starks alter ego: Iron Man.

Anthony Stark (Robert Downey Jr.) är mannen bakom den omåttligt framgångsrika vapentillverkaren Stark Industries. Han är en man med status och pengar upp över öronen. Hans liv är förgyllt av vackra kvinnor, glamorösa fester och överdådiga fastigheter. Men en dag slits Anthony Stark iväg från allt detta och hans liv kommer aldrig mer bli sig likt.

Stark Industries senaste uppfinning är supermissilen Jericho. Under Anthony Starks uppvisning av det nya vapnet för den amerikanska armén på plats i Afghanistans karga öken tillfångatas han av rebellarmén “De tio ringarna”. Stark sätts i en grotta och beordras att bygga en ny Jericho åt rebellerna, gör han inte detta så kommer han helt enkelt att dödas. Stark går motvilligt med på att uppfylla deras önskan men i hemlighet gör han om planerna och bygger, istället för missilen, en robotdräkt åt sig själv och det blir till sist hans väg ut ur grottan. Han slår sig ut iförd sitt skottsäkra hölje i en actionscen som heter duga.

Hemma i USA igen bestämmer sig Anthony Stark för att hans industri ska sluta tillverka vapen och istället satsa på sådant som världen mår bra av. Detta möts med starka motreaktioner, men Stark håller fast vid sitt uttalande till styrelsens förtret. Han har inte släppt sin järndräkt ur tanken och börjar i hemlighet utveckla en högteknologisk modell i sitt garage. Det är här konflikten tar fart. Starks högra hand i företaget, Obadiah Stane (Jeff Bridges), har sysslat med ytterst otrevlig verksamhet bakom ryggen på Stark och nu är han ute efter järndräkten. Låt kampen börja.

”Iron Man” har verkligen allt som en superhjältefilm ska ha. Utöver överraskande bra skådespel från samtliga inblandade är allt oerhört snyggt och det finns en ton genom berättelsen som visar att de inte tar filmen på ett alldeles för stort allvar. Marvel och Paramount är medvetna om vad ”Iron Man” ska leverera och de blandar inte in alltför mycket politik och kärlek, som lätt kan bli fallet (se Spiderman och Transformers). De lyckas istället hålla det på nivån av ett underhållande testosteronfyllt actionäventyr. Även musiken är riktigt passande med sköna rocktoner. Visst finns det vissa tveksamheter som exempelvis de otroligt stereotypa Afghanistanska rebellerna och den oskyldige tolken i grottan. Men det gör ingenting. Jag hade genuint kul de två timmar jag satt i biosalongen – och jag väntar spänt på uppföljaren.