Linda kastas rakt in i en mordutredning när hon hittar en död kulturgeolog i den skånska skogen. Hon vill absolut visa pappa vad hon går för och att hon kan stå på egna ben. Kurt däremot vill gärna beskydda Linda och snart kommer även gammalt groll upp till ytan, så Linda bestämmer sig för att bo hos sin kompis Anna istället. Mordutredningen blir mer komplicerad när det visar sig att den misstänkte mördaren även har bränt svanar till döds och att han har kopplingar till en kristen sekt. Linda försöker finna sig tillrätta på jobbet och samtidigt tar hon hand om Anna som är lite deppig och inte riktigt sig själv. Snart har hon fullt upp både i privatliv och i yrkesliv.

Det här är den första delen av 13 planerade Wallanderfilmer och det verkar mycket lovande. Redan i de första scenerna är det spännande och fängslande och den känslan släpper inte förrän eftertexterna rullar. Det är vackert filmat med snygga kameravinklar och tjusiga åkningar. Spelet mellan Johanna Sällström (Linda) och Krister Henriksson (Kurt) känns äkta, de har en dynamik som är mycket stark. Det är deras relation som gör att jag ser fram emot kommande Wallanderfilmer. De andra rollerna hamnar lite i skymundan men å andra sidan har de några filmer till att utvecklas på.

Att ta över en karaktär från någon annan är aldrig lätt. Krister Henriksson lyckas ändå med att göra Kurt Wallander till sin egen när han nu axlat manteln efter Rolf Lassgård. Jag lämnar salongen med en känsla av belåtenhet – Innan frosten är både dramatisk och engagerande. I efterhand kan jag se en och annan svag länk i storyn, men det är ändå inget som förstör mitt helhetsintryck av att det här var en synnerligen bra film.