Lärarinnan och författaren Frannie Averey (spelad av Meg Ryan) samlar material till sin kommande bok. Inne på nattklubben "Red Turtle" träffar hon en av sina elever för att få inspiration. På väg ner till damtoaletten i källaren blir hon vittne till ett erotiskt utspel. Hennes nyfikenhet gör att hon står kvar och iakttar akten.

Denna betraktelse gör henne till huvudvittne i en mordutredning. Mordutredaren Giovanni Malloy (Mark Ruffalo) blir en del av hennes liv och tillsammans med honom utforskar Frannie sina sexuella drivkrafter. Under utredningen hinner fler personer dö på ett brutalt sätt. Vi letar efter en mördare, så gör även Frannie. Med viss spänning följer vi hennes tvivel över mordutredaren, är han någon annan än den han utger sig för?

Det som gör filmen intressant är den något annorlunda karaktär som Meg Ryan spelar. Normalt spelar hon en söt och glad blondin som får sin prins till slut. Den här rollen passar henne bättre. Mark Ruffalos mordutredare ger en något sliskig bild av en polisman med en rutten inställning till det kvinnliga - inga gentlemannafasoner direkt. Hans kollega bättrar inte på det ryktet precis.

Hela filmen är en aning utdragen och känns innehållsfattig. Viss spänning emellanåt gör filmen något sevärd, annars lämnar den oss näst intill oberörda var det gäller dramaturgin.

Tuffa poliser med det speciella tugget, det vill säga machograbbar med ena kinden fylld med pommes frites och ett fast handtag om en grisig hamburgare. Kallblodiga, brutala mord, mycket likdelar. På det hela taget en polisfilm som kan läggas till handlingarna. Det blir tummen ner för tråkig underhållning, om inte sexscenerna piggar upp någon förstås.