När topplistor ska sammanställas och kanon bestämmas brukar ofta kortfilm, icke narrativ film och dokumentärfilm skina med sin frånvaro. Inte ens i periferin eller marginalen får dessa filmtyper plats, vilket också vissa (mer kompetenta) kritiker brukar notera. Varför inte icke narrativ film eller kortfilm platsar på listorna förstår jag inte, men frånvaron av dokumentärfilmer är något lättare att fatta. Alltför många dokumentärfilmer är formmässigt oerhört ointressanta. “Hur kunde hon” är ett praktexempel på en sådan dokumentär, Stefan Jarls “Underkastelsen” en annan.

Men låt oss uppehålla oss vid Ingela Lekfalks film som handlar om den ökända “Hivkvinnan” som i tjugoårsåldern smittades av hiv vilket inte stoppade henne från att skaffa man och barn. Och dessa var självfallet omedvetna om fruns/mammans smitta. När hon senare berättar för familjen om viruset stäms hon av sin man som tar barnen med sig när han lämnar stackars Lillemor. Kvällspressen gick såklart banas över denna historia, och “Hur kunde hon” fungerar väldigt mycket som en artikel ur Aftonbladet, en intelligent reflektion över ämnet får lämna plats för en infantil, sensationalistisk redovisning över händelseförloppet. Enligt Lillemor var anledningen till varför hon dolde sin smitta den AIDS-hysteri som infekterade hela samhället där några sätta alla hiv-smittade i karantän, och vissa andra funderade säkerligen på att utrota homosexuella, drogbrukare, och varför inte afrikaner när man ändå är igång. Men det nämns inte något om denna hysteri över huvud taget. Istället får vi se Lillemor sitta och gråta inför kameran i 90 minuter, vilket som ni säkerligen förstår blir jobbigt på fler plan än ett.

Dessutom hummar Louise Hoffsten fram filmens musik i både tid och otid, vilket ökar den redan alltför närvarande sentimentaliteten dramatiskt. Den enda anledningen till varför man bör se denna film är den oförglömliga scenen där Lillemor måste få en vägbeskrivning till det fängelse hon ska avtjäna sitt straff i. En sådan bild av en förbrytare får man inte se i vilken film som helst.