Hotellchefen Paul Rusesabagina och hans familj lever ett bra liv i Rwanda. Paul är chef på ett fint schweiziskt hotell. Trots att han under arbetsdagen måste sticka till sina många kontakter diverse mutor för olika tjänster som får verksamheten att fungera, flyter livet på i sakta mak under den afrikanska solen.

Paul är du och bror med de flesta inflytelserika personer i Rwanda – både svarta och vita. I alla fall är det vad han tror, tills inbördeskriget bryter ut. Hutuledarna har bestämt sig för att utrota tutsibefolkningen i landet, och plötsligt har alla betydelsefulla vita och svarta människor samt FN lämnat landet. Ett folkmord pågår, och grannar som nyss varit goda vänner släpas ut ur sina hus på natten för att återfinnas med avskuren hals dagen därpå (eller återfinns aldrig).

Pauls fru är tutsi, och hennes brors familj är plötsligt försvunna. Plötsligt står Paul med ett hotell utan gäster, där inget fungerar, och massor av förtvivlade tutsiflyktingar börjar dyka upp. Hur ska Paul kunna hjälpa alla och samtidigt rädda sin familj?

Hotel Rwanda är något så ovanligt idag som en film som får en att börja tänka, grubbla och kanske gråta också. Hur kunde en etnisk rensning genomföras, när omvärlden visste vad som hände, men ingen gjorde någonting? Inte ens FN. Varför är vissa länder värda att hjälpa, medan andra inte betyder ett dugg? Varför är världen så fruktansvärt hemsk?

Skådespelarinsatserna i filmen är mycket bra, och Don Cheadle ÄR Paul Ruesabagina. Bland det bästa och mest omskakande jag sett på bio på senare tid.