Det är en vanlig dag i djungeln när Horton, den gulliga elefanten, plötsligt hör ett rop på hjälp. Ropet tycks komma från ett litet dammkorn som just flugit förbi honom. Nyfiken som han är, fångar Horton upp dammkornet och får sig sitt livs chock. Inuti dammkornet döljer sig nämligen en helt egen värld, ett mikroskopiskt samhälle vid namn Vemstad. Och det är stadens borgmästare som Horton just lyckats få kontakt med.

Horton, inte bara nyfiken, utan även godhjärtad och pålitlig, tar på sig ansvaret att föra det lilla dammkornet i säkerhet. För en liten värld ska väl inte blåsa omkring så där vind för våg i djungeln. Det kan ju vara farligt!

Alla är dock inte glada över Hortons djupa engagemang för dammpartikelns framtid. Mest för att de helt enkelt vägrar tro honom.
”Om man inte kan se det, höra det, eller känna det så existerar det inte” är det rådande resonemanget i djungeln. Hortons väg till säkerhet är alltså inte helt problemfri. Kommer han att lyckas rädda microsamhället?

Det är fascinerande att följa dessa två parallella världar som egentligen aldrig får mötas. Horton lyckas aldrig se microsamhället med sitt blotta öga och Vemstads invånare ser inte heller elefanten när de tittar upp i sin himmel. Både Horton och Vemstads borgmästare har, på var sitt håll, svårt att göra sig trodda när de försöker berättar om den ”andra världen”.

Skaparna av Ice Age har gjort en fantasiskt vacker, animerad film baserad på en av Dr. Seuss historier. Det är en charmig film som hela familjen kan uppskatta. Fylld av humor från början till slut, med roliga, engagerade karaktärer. Trots alla dessa animerade filmer med djur i huvudrollerna är denna film definitivt en av de mest sevärda, med en annorlunda, fantasifull handling.

Filmen kan även få en att fundera över de existentiella frågorna om man är på det humöret. Vill man så går det att dra paralleller till vår värld, också det ett litet dammkorn i universum. Vad finns bortom det? En djungel, en snäll elefant som heter Horton? Skulle det i så fall kunna vara gud? Det är frågor som tål att tänkas på...