”How to lose friends and alienate people” (HTLFAAP) heter en roman som den brittiska författaren Toby Young skrev för några år sedan. Boken blev en bästsäljare och som alla sådana naturligtvis också en film. Romanen HTLFAAP är lite grann som en manlig version av Candace Bushnells ”Sex and the city”. Toby Young, som dessutom är en god(?) vän till Bushnell, berättar ingående om sina karriärmässiga och sexuella fiaskon på 1990-talets Manhattan.

Ett New York långt från finanskris, där de dyra drinkarna flödade och hundradollarssedlarna användes för att tända de privatimporterade kubanska cigarrerna. Toby Young var den lovande brittiska journalisten som handplockades över till USA av chefredaktören för det prestigefyllda magasinet Vanity Fair. Young skulle kunna ha haft en lysande karriär i Manhattans medievärld om det inte vore för att han var just...Toby Young.

Boken HTLFAAP är en guldgruva av pinsamheter, i stil med tv-serien ”Curb your enthusiasm”, och några år gammalt (men ändå väldigt roande) kändisskvaller. Filmen ”Hopplös och hatad av alla” ligger dock ganska långt därifrån. Vi bjuds på en måttligt roande romantisk komedi om en lite sluskig, brittisk journalist som kommer till Manhattan och gör bort sig på olika sätt, men kanske ändå lyckas få tjejen på slutet. Simon Pegg spelar karaktären Sidney Young, som har vissa likheter med Toby, men har lånat drag från några av de andra av personerna som figurerar i boken. Pegg fungerar som sunkig journalist, men är inte alls den person jag såg framför mig när jag läste HTLFAAP .

Om jag ser ”Hopplös och hatad av alla” utan att tänka alltför mycket på boken är det en underhållande, men inte alltför minnesvärd komedi. Jeff Bridges är dock lysande som den aningen excentriska chefredaktören för tidningen som ska föreställa Vanity Fair. Han gör sin bästa rolltolkning sedan ”The Big Lebowski”. Se filmen, men glöm boken om du läst den. Har du inte läst HTLFAAP, gör det. Efter att du sett filmen.