Historien om författarinnan Angel Deverells liv under det tidiga 1900-talet är baserad på en roman av Elizabeth Taylor (inte den världsberömda skådespelerskan). Karaktären Angel sägs vara löst baserad på den engelska författarinnan Marie Corelli - på sin tid världsberömd, tillika drottning Victorias favorit - numera helt bortglömd. Man kan säga att hennes 15 minuter i rampljuset (även om det uttrycket uppfanns långt senare än under den Victorianska eran) utgör tidsramen för berättelsen.
Regissören François Ozon väljer att berätta om Angels uppgång och fall i vad som rent formmässigt ska uppfattas som en hommage till 40- och 50-talens "women's films" - melodramer om kvinnor vars livsöden ofta var tragiska och ödesmättade. Själva uttrycksformen blir tydligast i de montagescener där huvudpersonen tillsammans med sin make Esmé (Michael Fassbender) reser runt under sin smekmånad. Det är visserligen ganska roligt att se de medvetet taffliga bakgrunderna bestående av pyramider, Eiffeltorn och andra landmärken skymta förbi bakom kärleksparets påklistrade leenden - men ganska snart tar uppfinningsrikedomen slut, och filmteamet måste kämpa för att behålla vår uppmärksamhet vid själva historien.
Skillnaderna mellan Esmé och Angel som personer är historiens emotionella drivkraft. Esmé är konstnär och bohem, han målar med svärta och känsla. Angel förstår inte sin man; själv skriver hon verklighetsfrånvänt tantsnusk och vill inte leva med fötterna på jorden. Problem uppstår. Tja, det verkar vara ungefär det här som om François Ozon vill få oss att fundera över. Mycket djupare går inte berättelsen, och vad jag gissar inte romanförlagan heller. Fanns det någon mer poäng, så missade man att leverera den. Too bad.
Efter visningen sitter jag på en bänk i Observatorielunden i Stockholm och lapar sol. Jag läser samtidigt den intervju med regissören som ingår i pressmaterialet. Genast blir jag lite klarare över vad han vill säga med sin film - vilket är något helt annat än det jag tyckte mig se för en stund sedan. Och det får mig att fundera. Duktiga filmberättare ska väl inte behöva lämna pappersbilagor till sina verk, man ska kunna förstå dem ändå - annars vore filmen som medium otillräcklig. Det kanske inte alltid är legitimt att påstå det sistnämnda, jag vet. Men i det här fallet känner jag för att säga det; jag är trött på filmer som är för smarta för sitt eget bästa.
Publicerad 2008-06-01
Du kanske också är intresserad av
- Straight Outta Compton
- Knock Knock
- Scouts Guide to the Zombie Apocalypse
- Looper
- Will Hunting
- Così fan tutte
Senaste nytt
Trailers och klipp från “Hennes envisa hjärta”
Hennes envisa hjärta
Angel
134
2007
2008-06-05
15 000 000 (US-dollar)
Nonstop entertainment
2007-02-17
Dela din mening om “Hennes envisa hjärta”