Tro det eller ej, men i USA är det fortfarande någorlunda kontroversiellt att anklaga Bush-regeringen för att ha fabricerat sina uppgifter om massförstörelsevapen i Irak. Eftersom europeisk media drog den slutsatsen ungefär åtta minuter efter att de första trupperna lämnat amerikans mark får man anta att Green Zone – där Den Stora Lögnen är själva grundpremissen - uppfattas något annorlunda på andra sidan Atlanten. För en svensk publik är däremot de konspirationsteoretiska inslagen föga uppseendeväckande, vilket får filmen att halta en aning; där en svartvit kritik av Bushs avsikter kanske duger åt (och är nyttig för) jänkarna hade jag gärna sett en mer nyanserad bild.
Paul Greengrass försöker alltså ta sitt Bourne-koncept (en ensam Matt Damon mot det depraverade etablissemanget, skakig kamera och massor av action) och krydda det med lite samhällskritik (de ville ju bara åt oljan). Och visst: Bushadministrationen funkar alltid som bovarna vi älskar att hata besinningslöst. Det är väldigt lätt att bli förbannad när folk är skittaskiga mot oskyldiga Irakier. Det är lätt att bli frustrerad när den hemska, hemska Regeringen försöker mörklägga sina onda gärningar. Det är lätt att…. ja, ni fattar: det här funkar, helt enkelt. Men egentligen inte mycket mer än så. Dörrarna som Greengrass sparkar in är i bästa fall halvöppna, och efter ett tag kan jag inte låta bli att önska att han gjort en ny Bourne-film istället; de bästa elementen i Green Zone kommer ju därifrån. När filmen plötsligt slutar känns det – på gott och ont – helt bisarrt att den pågått i nästan två timmar. Det positiva är att jag inte haft många tråkiga sekunder. Det negativa är att allt som Paul har berättat för mig kunde – och har - klämts in i ett femminuters nyhetsinslag.
Den här filmen är som gjord för att reklammakare/filmkritiker/tyckare ska få hävda att ”Om du gillade Bourne kommer du att älska Green Zone”. Det är inte nödvändigtvis sant. Men om du älskade Bourne kommer du antagligen att gilla Green Zone, och dessutom är Greg Kinnear med i den här filmen. Som bad guy. Jag tycker så här: titta på affischen, föreställ dig att filmen är drygt hälften så bra som den verkar vara och utifrån det kan du själv bestämma dig för om det här är något för dig.