Ramón är en mycket vacker ung man i 20-årsåldern som älskar livet. Han jobbar som sjöman och får resa och se stora delar av världen, han träffar många kvinnor och umgås med alla sina vänner. Hans liv är härligt och bekymmersfritt. En vacker sommardag ute vid havet bestämmer sig Ramon för att dyka, men tidvattnet drar sig plötsligt undan och han landar på havets botten med bruten nacke.

Ramóns liv förändras drastiskt. Från att ha varit fullt av aktiviteter till att en tillvaro liggandes totalförlamad i en säng, omhändertagen av sin äldre bror och dennes familj. Det enda han har som påminner om hans tidigare liv, är utsikten genom fönstret ut mot Spaniens vackra vilda natur, och havets vågor som han kan höra men inte se.

Åren går och Ramón blir inte bättre. Han bestämmer sig för att han vill dö. Eftersom myndigheterna inte kan acceptera detta, får han hjälp att föra sin talan av en psykolog och en skicklig advokat, Julia. De stödjer honom gemensamt i hans kamp för rätten att själv välja hur han ska få sluta sina dagar. De spanska myndigheterna är dock benhårda och vägrar ge med sig. Efter att ha legat förlamad i 27 år känner Ramón att han snart inte ens kan gråta med ett leende längre.

Regissören Alejandro Amenabar har fått en Oscarsnominering för "bästa utländska film" och det är en välförtjänt nominering. Filmen är mycket vacker och skildrar Ramón och hans vänners kamp för hans rätt att avsluta sitt liv på ett värdigt sätt. Känslorna mellan Ramon och advokaten Julia skildras på ett fint sätt, men även hur människor i all välmening kan behandla en person med ett handikapp som ett barn, utan att bry sig om vad som finns på insidan. Detta lyckas man med bra, utan att det blir för smetigt eller ängsligt. Filmen bygger på Ramon Sanpedros historia om sitt eget liv och hans bok "Letters from hell". En underbar film!