Två kvinnor ifrån vitt skilda världar. En från 70-talets Sverige, rikt och välmående. Den andra från Riga, en fattigdomens boning med hög arbetslöshet och boendebrist. Båda fascinerade av människor och fotografiets speciella magi. En dag möts de och vänskap uppstår.

Maud Nycander är dokumentärfilmare, med bland annat den prisbelönta ”Nunnan” på sitt CV. I sin senaste film ”Fotografen från Riga” ger hon sig i kast med vännen Inta Rukas leverne. Resultatet – ett ömsint och mycket vackert personporträtt av en riktig människokännare och vän med stor begåvning och kreativitet som bara spritter ur kroppen hennes.

”Det är en förbannelse”, säger Intas mamma och syftar på den kamera Inta fick i födelsedagspresent när hon var yngre. Inta blir som fast, kan inte sluta fotografera. Mamman däremot förstår inte alls tjusningen med kameran och försöker få henne att sluta. Men det är lönlöst att ens försöka. Med tiden blir Inta allt skickligare fotograf. Hon börjar satsa helhjärtat på sitt nyfunna intresse och rätt snart blir hon upptäckt och får ställa ut i de stora ateljéerna. Dessförinnan har Inta haft flera år av djup sorg och smärta. Som nybliven mamma med sonen Kristap dör hennes man. Detta tar hårt på Inta.

Med gråten i halsen berättar Inta helt öppet om sin cancersjuka man och också om hennes svåra relation till modern som aldrig kan visa sin kärlek. Maud Nycander kommer nära inpå sin kära vän. Inta som är en givmild och mycket varm person älskar människor. I hennes foton är det det vardagliga och de vanliga människorna som får stå i rampljuset. Det enkla, simpla är själva styrkan i hennes bilder. På samma sätt är det enkla berättandet styrkan i ”Fotografen från Riga”.

Maud Nycander hoppar obehindrat mellan Intas nu och då samtidigt som hon knyter an till landet Lettland och dess historiska utveckling. Lettland är ett land som genomgått dramatiska förändringar. Mamman till Inta som växte upp under sovjetkommunismens tid berättar hur det var då. På ett tillsynes enkelt sätt lyckas Nycander förtälja en historia om något oerhört komplext. Det är stor berättarkonst. Jämför gör hon gärna mellan hennes situation då och Intas. Det blir därmed än tydligare hur förhållandena såg ut i 70-talets sovjetstyrda Lettland. ”Fotografen från Riga” har allt man kan önska av en biografisk dokumentär och lite därtill.