Jakten på morsan avbryts dock ganska abrupt, för en kille vid namn Wilbur dyker hux-flux upp och säger sig vara från framtiden. Lewis låter sig inte övertalas förrän de båda sätter sig i Wilburs rymdskepp och hand i hand svävar in i en färgglad och flummig såpbubbleframtidsvärld.

Wilburs familj heter Robinson i efternamn och alla medlemmar verkar vara lika påtända som folket bakom filmen var när de arbetade fram stommen till den. Lewis fattar dock snabbt tycke för familjen (ja, han är lite underlig) och känner att det är just den underbara familj han själv alltid har velat ha. Kanske han kan stanna i framtiden? Kanske kan de adoptera honom? JA! Allt verkar vara frid och fröjd, men det finns en del komplikationer. I kulisserna lurar en mystisk man som vill stjäla Lewis minnesmaskin och sätter käppar i hjulet för familjelyckan när han följer efter Lewis till framtiden. Skurkens mekaniska flygande och benförsedda plommonstop och tillika kompanjon är hjärnan i duon och står för det lömskaste tänkandet. Men som tur är så är så klantar mannen till det en hel del i sin jakt på Lewis, som kanske har en chans att klara sig.

Det är troligen busen som får flest skratt, tätt följd av ett par grodor som showar en aning. Sen är det inte så mycket mer roliga tillfällen egentligen. Filmskaparna verkar istället för att ägna sig åt ren komedi ha satsat på att få till en relativt klurig historia kombinerat med snyggt gjorda framtidsvärldsscener i all sin flummighet. Det ska ändå vara en barnfilm, men ibland verkar filmen rikta sig till en lite äldre publik som har ett annat slags tänkande än småttingarna. Speciellt upplösningen är ganska snabbt avklarad och nog inte helt lätt att ta till sig för ett barn. Jag idiotförklarar nu inte alla småbarn, men som medföljande förälder i biomörkret får man nog vara beredd på att förklara en hel del för sin lilla avkomma. Som överkurs kan man sen berätta om alla referenser som finns inbakade här till en drös med filmer som kom på 80-talet.

Familjen Robinson är, till skillnad från exempelvis Shrek-filmerna, inget man behöver gå och se på bio med polarna om man är i 20-årsåldern. Man kan vänta tills den kommer på tv istället. Barnfamiljer kan vänta och möjligtvis köpa den på dvd istället för att se den på bio de med. För med en ganska tung och rapp dialog (med svenska barnsliga dubbade röster blir det som oftast värre också) fungerar nog filmen bättre på dvd då man kan se scenerna om och om igen (eller kanske till och med pausa) och så småningom hänga med i hur allt hänger ihop i den där familjen.