Sedan flera hundra år, i en by på den indiska landsbygden, råder en fruktansvärd sed att om en flicka föds ska de omedelbart göra sig av med denna för att slippa undan ekonomiska och sociala bekymmer. Dessa barnamord, som fortfarande existerar, får den grymmaste änglamakerska att blekna.

Vi möts av "Pinki Kiara" den underhållande transvestiten. Kachra är prästen och överhuvud i byn. Han underhåller männen för att få dämpa deras manliga instinkter. Paradoxalt nog blir dramat motsägelsefullt när männen ändå längtar efter ett möte med en kvinna. Ramcharan, äldste sonen i en rik familj, är lärare och drömmer om att bli gift. När ska han hitta en kvinna?

En dag när prästen är ute och går upptäcker han något som sitter uppe i ett träd, han tror först inte att det är sant. Men när han ser denna vackra varelse uppenbara sig blir han alldeles vild och tappar helt och hållet sin till synes strama attityd. En kvinna, han rusar mot henne, måste få tag i henne. När de får syn på varandra springer hon förskräckt iväg. Han följer efter och upptäcker hennes gömställe. Sukhas öde bli bestämt när pappan nu säljer sin unga dotter för en oansenlig summa pengar.

Ramcharan, läraren och äldste sonen, blir gift, lyckan är infriad och helvetet har brutit loss. Intriger byar emellan, fasansfulla övergrepp och misshandel bryter ut och kaoset är totalt. Denna film håller ett högt tempo. I många scener hjälper det inte ens att hålla för ögonen, man förstår ändå. Jag tror att den grymma verkligheten är svår att förstå sig på. Vad kan man säga – jag gråter, det är allt jag kan förmå att uttrycka.

Tummen upp för filmatiseringen och modiga skådespelarinsatser. Manish Jha som har gjort denna film hade först tänkt sig en dokumentär, men blev övertalad att göra en spelfilm för att få större genomslagskraft. Klokt val.