Drygt 80 år efter den första serien publicerades, och efter omkring 200 miljoner sålda böcker, är Tintin fortfarande inte en kändis i USA. Huruvida detta beror på Tintins närmast överdrivna ödmjukhet eller hans europeiska härkomst låter jag vara osagt, det som är märknadsvärt är att det tog nära tre decennier för Steven Spielberg, som fick upp ögonen för Tintin i samband med franska kritikers liknelser med Indiana Jones i samband med “Jakten på den försvunna skatten”, att färdigställa filmen.

Dröjsmålet kan delvis förklaras med att Spielberg väntade på de rätta tekniska förutsättningarna. När han såg “Avatar” ansågs tiden vara mogen. Alla som har bläddrat i en Tintin bok känner igen de detaljerade och levande bakgrunderna som lite av en kontrast mot den minst sagt sparsamt uttrycksfulle Tintin. Lyckligtvis har Spielberg och animationsteamet från Weta Digital (samma som Cameron använde i “Avatar”) lyckats återskapa Hergés bakgrunder och göra dem kanske ännu mer levande i 3D. Föga förvånande har även Tintins ansikte fått liv. Det leder till att vi tvingar lära känna honom på nytt igen, för Spielbergs brittiska Tintin är inte samma Tintin som jag lärde känna när jag var liten (även om kapten Haddocks skotska accent är ett klockrent karaktärsdrag för honom).

De konstnärliga friheterna är dock begränsade och filmen lutar sig fortfarande på Hergés original. En anmärkningsvärd notis är dock att filmens svenska titel (”Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet”) är missvisande och diskrediterande för den rikhet av influenser som Spielberg använt sig av. Dels har Spielberg “lånat” utvalda delar från andra Tintin böcker för att få mer liv i berättelsen, som historien om när Tintin mötte Haddock för första gången, och dels har han återanvänt adelsmärken från sina egna klassiker, såväl som litterära referenser. De två sistnämnda ska självklart inte beaktas i titeln, men filmens originaltitel “The Adventures of Tintin” borde definitivt använts även i Sverige.

Hergé kan förnöjsamt se ner från himlen hur hans orädda rättvisekämpe, som obeväpnad tampas mot män med maskingevär, lever kvar och blir en hjälte för en ny generation. Kanske lyckas Spielberg få även amerikaner att inse att Tintins charm och hjältemod inte är så olik “deras” hjältar.