Hennes härliga fantasi fick tidigt utlopp i de små noveller som hon roade släkt och vänner med. Det är vid ett sådant tillfälle hon först blir bekant med Tom Lefroy. Han studerar till advokat och är den första som kritiserar hennes texter som välskrivna, men lantliga. Han ogillar landet, föraktar dess obildade befolkning. Samtidigt som hon stör sig på hans kaxiga attityd tar hon åt sig av kritiken och blir motvilligt charmad av honom. Han med sitt casanova-liv överraskas å andra sidan och kapitulerar för hennes självständighet som var både ovanlig och opassande för en kvinna i slutet av 1700-talet.

Anne Hathaway och James McAvoy är väldigt söta och trovärdiga som kärlekspar. De verbala strider som utkämpas dem emellan är otroligt underhållande, men det är betydligt mer än stolthet och fördomar som måste besegras denna gång. Och valet står som alltid mellan pengar och kärlek. Mamman är angelägen om att hennes döttrar ska gifta sig så att deras framtid är tryggad, men Jane har en stark egen vilja och vägrar gifta sig om det inte är av kärlek. Hon planerar dessutom att försörja sig på egen hand genom att skriva romaner, något som var skandal på den här tiden.

Som alla vet gjorde hon stor succé, med romaner där starka kvinnor är i centrum berättade med många ironiska kommentarer. Efter att ha sett den här filmen som bygger på verkliga händelser kan man tänka sig att det finns mycket av henne själv i hennes karaktärer. Kärlekshistorien mellan henne och Lefroy gav säkert material och inspiration till Stolthet och fördom. Därför känns den svenska titeln på filmen helt fel, den engelska titeln Becoming Jane är mycket mer passande.

Detta kunde lika gärna ha varit ytterligare en filmatisering av ett av hennes egna verk. För precis som i böckerna handlar det om passionerad kärlek och känslor som möter hinder och skarpa observationer av det vardagliga livet på landet, berättad med samma humor och ironi som hon själv använde för 200 år sedan. Austen-fans kommer inte bli besvikna. Men filmen står på många sätt också på egna ben. Den har en ruffigare och mer realistisk ton, vilket är fräscht och ger filmen en styrka. Det känns också som att den ger en verklig bild av hur det var att vara kvinna i slutet av 1700-talet – början på 1800-talet. En ung Jane Austen är därför mer intressant än många av de tidigare filmatiseringarna. Missa inte filmen om författarinnan som skrev om kärlek och stod upp för den och sig själv i en tid då detta inte alls var något självklart.