Okej, för det första, Beyonce Knowles har tagit itu med sin skådespelarkarriär på ett ganska mycket smartare sätt än många andra popstjärnor (ja, ni vet vilka jag menar). Allt handlar nog i slutändan om att välja rätt roller och att framförallt inte medverka i filmer skrivna runt sig själv. Beyonce är duktig och även Jennifer Hudson, American Idol-deltagaren som fått sitt stora genombrott med den här filmen. Det är ganska tydligt hon som lyfts fram som filmens stora sångstjärna, till och med i eftertexterna trycks det lite extra på Introducing Jennifer Hudson och så vidare. Dessutom är det kul att se Eddie Murphy göra något vettigt igen, det känns som att det var längesen och hans roll passar honom perfekt!

Synd på alla kändisar att de inte kan göra något åt handlingen i filmen. Tyvärr blir den urvattnad ganska fort. Man bryr sig inte riktigt om vad som händer med The Dreamettes. Antingen har det att göra med den lite röriga handlingen, eller så är det som händer helt enkelt inte tillräckligt intressant? De vanliga intrigerna avlöser varandra, kärlek, svek och framgångar, men jag orkar inte engagera mig.
Och visst, nu är ju musikalen redan gjord sedan länge, men lite jobbigt blir det att låtarna som framförs växlar mellan att vara rena scenframträdanden realistiskt invävda i handligen och sångnummer där någon bara brister ut i sång mitt i dialogen. Kan man inte hålla sig till det ena bara?

Filmen är jättesnygg, kläderna, frisyrerna, dekoren, skådespelarna, sångrösterna, koreografin, allt glittrar och ser dyrt och genomarbetat ut. Men sen finns det inte särskilt mycket mer bakom och två timmar och tio minuter är lite för lång tid för att sitta och titta på snygga 60-talsklänningar och discokläder.

Den här filmen hade gärna för mig fått stanna på musikalstadiet, den var ju framgångsrik som sådan, varför förstöra ett vinnande koncept bara för att mjölka ur lite extra pengar?