Den gråtande kamelen. Foto: Triangelfilm

Dokumentären Den gråtande kamelen berättar om en nomadfamiljs liv i Mongoliet. Foto: Triangelfilm

Unik dokumentär om ett folk i förändring

I den här dokumentären får vi följa en familj, bestående av fyra generationer nomadiska herdar, i Gobiöknen i Mongoliet. Det är vår och just den månaden då alla kameler föder sina föl. En av kamelerna föder ett vitt föl under en komplicerad förlossning där nomadfamiljen blir tvungna att hjälpa till. Efteråt vägrar mamman ge sitt föl både di och kärlek.
 
 
Den gråtande kamelen

Biopremiär 2004-10-29

Regi Byarnbasuren Davaa, Luigi Falorni

I rollerna Dokumentär

Originaltitel Die geschicte des weinenden kamels

Land Tyskland

Produktionsår 2004

Längd 93 minuter

Biodistribution Triangelfilm

Trailer Imdb WWW

 
Den gråtande kamelen0
Det är nästan hjärteskärande att gång på gång se det lilla fölet försöka dia och gång på gång bli bortputtad av sin mamma. Till slut ligger det lilla fölet bara helt själv, som oförmögen att resa sig då den förskjutits av mamman. Den ser så ynklig ut att det inte finns någon tvekan om att det existerar kameltårar. Det enda som kan rädda det lilla fölet nu är en musikalisk rit. Familjens två pojkar ur den yngsta generationen skickas till staden för att leta rätt på en musiker.

Resan till staden blir förutom en upplevelse i sig också en resa i kontrast, det gamla sättet att leva ställs mot det nya. Nomaderna har anpassat sin livsstil till naturen, inte tvärtom. Men i stan har den västerländska livsstilen trängt sig på, där har människorna tv, motorcyklar och moderna kläder. I jakt på batterier till radion besöker bröderna livsmedelsaffärer fyllda av massproducerade varor och man märker den yngre broderns längtan efter detta prylfixerade liv.

Nästa dag kommer en fiolmusiker till deras hem. Medan fiolmusikern spelar och den unga frun sjunger förs kamelmamman och fölet samman. Nomadernas musik och sång hjälper dem att läka sprickan som uppstått dem emellan. Och det fungerar faktiskt. Då riten handlar om kampen för att vinna tillbaka förlorad kärlek är det något som alla kan relatera till, eftersom inget liv är möjligt utan kärlek.

Jag tycker det här är en varm och vacker dokumentär som påminner om en saga, men den berättar också om ett folk i förändring. Man skulle kunna kalla det "berättad dokumentär", som använder sig av spelfilmselement och dramatiska tekniker, men fortfarande placeras inom gränsen för vad man kallar dokumentär. Det är den här blandningen som gör dokumentären både härlig och unik.
 

Vad vill du göra nu?

Dela på

Kommentera recensionen!

Tipsa en kompis

Skriv en egen recension! Logga in eller bli medlem

 

Kommentarer

Kommentera recensionen!

 

Senaste filmrecensionerna

Applause – 2010-02-08

Sebbe – 2010-02-08

The men who stare at goats – 2010-02-05

Edge of darkness – 2010-02-05

Prinsessan och Grodan – 2010-02-04

Lebanon – 2010-01-31

Kärlekens krigare – 2010-01-31

The Extraordinary Ordinary Life of José González – 2010-01-31

Food, Inc. – 2010-01-28

Till vildingarnas land – 2010-01-28

Nyheter och blogg

Lasse Hallström etta på USA:s biotopp – 2010-02-08 15:12:05

Danska "R" bästa nordiska film – 2010-02-07 02:53:04

Höstmannen vann årets novellfilmstävling – 2010-02-07 02:47:07

Recensionskrönikan 5 februari – 2010-02-05 13:11:53

Oscarsnomineringarna klara – 2010-02-02 16:58:39

Från medlemmarnas bloggar
Senast kommenterat
Filmrecensioner RSS

Miss Kicki – 2010-02-08, 20:22 av stefan

Prinsessan och Grodan – 2010-02-05, 03:18 av Marre

Funny people – 2010-01-29, 19:29 av teeze

Jobb inom film och tv

Filmbloggare – 2010-01-26, 18:02:00