Wes Andersons drömlikt melankoliska americana har trollbundit biobesökare världen över. Hans filmer är alltid snygga, smarta och originella, men inte altid ärliga och fokuserade nog att nå ända in i hjärtat.

Hans senaste projekt är en dockanimerad film om en rävfamilj baserad på en bok av den oefterhärmlige författaren Roald Dahl, som också skrivit bland annat “Häxorna”, “Matilda”, “James och jättepersikan” och “Kalle och chokladfabriken”. Ett projekt som verkligen skulle kunna gå hur som helst!

TIll sin hjälp har Wes Anderson som vanligt sitt speciella sinne för estetik och en imponerande lista av kända skådespelare. Rösterna till rävar, grävlingar och andra pälsdjur görs bland annat av George Clooney, Meryl Streep, Jason Schwartzman, Bill Murray, Willem Dafoe, Owen Wilson och Jarvis Cocker från popgruppen Pulp.

Dessa fina skådespelare hjälper till att göra djuren minst lika mänskliga som de någonsin varit hos Disney. Manuset har också många fina poänger och scener om relationer, försoning, bekännelser och ånger som kanske inte är helt självklara i den här typen av film. Men alltihop framförs med fin känsla. Förutom att vara mänskliga är karaktärerna också djuriska på ett väldigt intagande sätt. Päls och morrhår fladdrar i vinden och ilska uttrycks med morranden och rävmimik.

Äktenskapet mellan Andersons coola postironiska sensibilitet och en skön, lite dämpad och teddybjörnsmjuk fantasivärld är mycket lyckat. Den tidlösa mysigheten masserar åskådarens anglofila ådra, men idyllen tillåter ändå många uppslitande känslor.

Om andra brittiska barnböcker brukar kännas lite fantasilösa när de filmatiseras i USA är “Den fantastiska räven” verkligen ett undantag. Musiken är medryckande på riktigt och inte bara ditlagd enligt mall. Scenerierna är verkligen små sagovärldar, med något av “Skrotnisses” obeskrivliga charm. Den estetiska egenarten för tankarna till några av de bästa dockfilmerna från öststaterna som brukade gå i svensk tv på 1980-talet. Dessutom slösar Anderson generöst med fantasi, humor och levande porträtt. “Den fantastiska räven” är något av det varmaste jag sett på bio på åratal.