William Hayes, spelad av Ryan Reynolds som inte är släkt med Burt, är en man som är fast i ett jobb han inte gillar och han är dessutom mitt uppe i en skilsmässa. Det enda han riktigt uppskattar i tillvaron just nu är hans dotter Maya, spelad av allas vår Little Miss Sunshine, Abigail Breslin. Då vi kommer in i deras liv är Will på väg för att hämta upp Maya från skolan. Det råder panik i korridorerna och förklaringen till det är att lärarna bestämt sig för att utöva sexualundervisning. Det ska ju göras, men kanske inte om eleverna är 11 år gamla.

Med sin nyfunna kunskap om den sexuella värld som väntar i det vuxna livet så föds många frågor hos Maya. Hon börjar fråga ut sin far om allt som rör blommor och bin och detta leder osökt in på det svåra ämnet kärlek. Maya begär att få veta hur hennes pappas liv sett ut innan han träffade hennes mamma, varför de blev förälskade i varandra och varför de nu ska skiljas. Och det är här historien tar sin början. Filmen är Williams berättelse om livet som ungkarl och den brokiga väg genom relationer, vänskaper och karriärer som till slut gjorde att han nu är där han är.

Romantiska komedier är sällan nyskapande. De följer den klassiska mall som byggts upp under filmhistorien. Kärleken hittas, tappas, återfinns och huvudpersonen inser alltid lite för sent att det var den där andra kvinnan/mannen som var den rätta. Så går det till även i ”Definitely, Maybe” och det är inte mycket som överraskar, slutet är till exempel inte svårt att räkna ut redan halvvägs in i filmen. Men visst är det underhållande. Det är faktiskt så att man, även som filmnörd, ibland bara vill luta sig tillbaka och se en fin berättelse om kärlek och lycka, som trots sin förutsägbarhet fyller syftet att under två timmar presentera en annan värld där alla har perfekt tandrad och där väderleken speglar sinnesstämningen. Är man ledsen så regnar det och är man glad så skiner solen, det bara är så. Och visst är det härligt med lyckliga slut.

”Definitely, Maybe” uppfyller dessa krav och trots att skådespeleriet inte känns äkta en enda gång under hela filmen så kan jag inte annat än att rekommendera filmen för alla er romkom fans där ute. Den är varken bättre eller sämre än andra filmer i genren och det är klart godkänt.