Zachary Beaulieu delar födelsedag med Jesus, vilket han inte är särskilt förtjust i. Enda fördelen med att fylla år på julafton är att han får det största paketet, men Zac får aldrig det han vill ha. Han önskar sig en barnvagn, men pappan tycker det är bögigt och låter honom veta att det inte är okej. Zachary känner sig utanför och annorlunda redan som liten, till och med i sin egen familj. Hans kärleksfulla och vidskepliga mamma ser det bara som ytterligare ett tecken på att han är utvald, att han kommer hjälpa och frälsa människor. Själv försöker han förtvivlat hitta en roll någonstans mellan sin egen längtan och den han tror att föräldrarna vill att han ska vara, men det är inte det lättaste i en förort till Quebec på 60-talet.

C.R.A.Z.Y. handlar om att hitta sig själv och sin sexuella identitet, men också om relationen till föräldrarna, framför allt mellan pappa och son. Filmen påminner en del om den belgiska Mitt liv i rosa som kom 1997. Men den här följer huvudpersonen Zachary längre upp i åren, och utspelas längre bak i tiden mellan 60- och 80-tal, då det var än mindre accepterat att vara homosexuell. Trots att Zacharys bror har rejäla knarkproblem, tycker pappan att hans läggning är ett större problem. Eftersom pappan är hans idol och han inte vill göra honom besviken kämpar han mot sina känslor och förtränger vem han egentligen är.

En rolig detalj är att familjen Beaulieus barn, som förresten bara är pojkar, är som tagna från stereotyperna ur en highschoolfilm; den nördige/intellektuelle; den sportige; den tuffa och populära som röker på. Zachary själv är den som inte passar in någonstans, och som man själv ofta identifierar sig med. Filmens titel kommer av initialerna till brödernas namn.

Regissören Jean-Marc Vallée bjuder på en magisk resa och inblick i en familjs liv från 50-tal till 80-tal. Liksom Zachary experimenterar i sökandet efter sin identitet, verkar också Jean-Marc Vallée experimentera i sitt filmskapande i jakten på den största filmupplevelsen. Och han är på god väg. C.R.A.Z.Y. är både snyggt och innovativt filmad, årtiondena är bra skildrade med karakteristiska kläder. Fantastiska rollprestationer av alla, framför allt av Michel CÙté som spelar pappan och Marc-André som är ett fynd i rollen som Zachary. Det är en film som är både rolig och sorglig, överraskar och berör. Till allt detta ett suveränt soundtrack, som gör att det verkligen svänger om den här filmen. Galet underbar helt enkelt! Filmen som blev Kanadas officiella oscarsbidrag har vunnit många fina priser. Så missa inte denna pärla, man blir alldeles varm i hjärtat.