Både författaren Dan (Jude Law) och läkaren Larry (Clive Owen) är besatta av den mystiska fotografen Anna (Julia Roberts). Problemet är att hon fascineras och dras till dem båda två och inte riktigt kan släppa någon av dem.

Det här gör förstås livet outhärdligt för dem alla tre. När man sedan kastar in en fjärde person, Dans mystiska flickvän Alice (Natalie Portman), så skruvar vi upp dramat ännu en nivå. Man kan nästan ta på åtrån, rädslan och egoismen hos dem alla.

Trots att de här människorna med svårighet väljer bort varandra så korsas deras vägar om och om igen. De gör varandra illa, är iskallt ärliga och älskar varandra. Allt på samma gång vilket leder till tärande svartsjuka och växande hämndbegär.

Det grova språket och sexantydningarna i filmen har gjort den uppmärksammad och visst är det grovt – men jag tycker att det känns äkta. Människor som lever ut sina känslor sparar inte på krutet. Det är så här det blir när kärlek, sex och förälskelse blir ett gift.

Jag tycker att alla fyra gör väldigt starka rollprestationer, framförallt för att de verkligen lyckas förmedla osköna känslor så bra. Jude Law känns verkligen som om han ligger på gränsen till ett sammanbrott och Julia Roberts är extremt bra när hon iskallt berättar för sin man att hon varit otrogen. Bäst är dock Clive Owen som den hårdbarkade kåta läkaren som mosar sin motståndare med sanningar som krossar.

Det är inte ofta jag sitter i biosalongen och har svårt att bestämma mig för om jag ska skratta eller gråta, men när jag såg Closer dök den känslan upp. Kärlek när den är som värst. Ena stunden är man så lycklig att hjärtat är på väg ut ur bröstet och nästa blir man helt tom. Inget för dig som är sugen på en romantisk komedi, men trots allt bra för kärleken. För så här vill man inte ha det.