Anledningen till att jag väljer att fokusera på hennes utseende beror på att skönhet och åldrande skönhet är ett viktigt inslag i filmen. Lea de Lonval (Michelle Pfeiffer) är en kurtisan som vältrar sig i lyx och i hela sitt liv har försörjt sig på sitt vackra ansikte och smäckra kropp. Vi befinner oss i Paris under La Belle Epoque, det är dekadens, vällustig nonchalans och njutning för hela slanten. Tiden då kurtisanerna åtnjöt makt, delade säng med monarker och ruinerade välbärgade män.

Men Lea börjar åldras och är inte alltför nöjd med det. Hon försöker trösta sig med att hon fortfarande ändå är vacker; ”visst har den här vasen vackra handtag?” utbrister hon i en scen och granskar sina händer i en spegel. Kanske är det därför hon faller för sin gamla väninnas unge son Chéri (Rupert Friend). Det som börjar med passion slutar med kärlek och pågår i flera år – tills hans mor Madame Peloux (Kathy Bates) sätter ner foten och tvingar honom att gifta sig med en yngre och mycket oskuldsfull kvinna.

Lea försöker vara osjälvisk och stoisk och tar ett steg tillbaka med orden ”min tid är förbi, din har just kommit”. Hon missade chansen till kärlek, men han är ännu ung. Men Chéri kan inte heller glömma Lea och hans äktenskap blir en katastrof. Istället drömmer det forna paret om varandra. Men, är drömmen bara just det, en dröm?

Chéri är en vacker liten berättelse om en svunnen tid och en omöjlig kärlek. Välspelat, bildmässigt vacker och rätt så rolig på sina ställen. Speciellt Kathy Bates med sina obscena urringningar är vansinnigt underhållande.