Kristian Petri, som senast gjorde Detaljer, har nu gjort en film om Orson Welles. Petri liknar sig vid journalisten i Citizen Kanes efterföljare som nu är på jakt efter Orson Welles förhållande till Spanien, och hans röst ligger över hela filmen. Det är en mindre känd sida av mästerregissören vi ska få stifta bekantskap med. Orson hade en kärleksaffär med Spanien kan man säga, han bodde och arbetade där under vissa perioder. Det var ett land han gärna återkom till och därför hittade han ofta anledningar till att filma i Spanien.

Petri intervjuar både gamla arbetskamrater och vänner till Welles, men även lokalbefolkningen som minns hans egenheter. Detta blandas med filmfragment från hans egna filmer och material där han själv medverkar. Fram växer en bild som vi till stora delar redan känner till. En oförutsägbar och motsägelsefull människa, som söker det perfekta, men kommer för sent till inspelningar för att han är bakfull och helt missar inspelningsdagar för att i stället bara äta. Hans perfektionism ledde till att många filmer aldrig avslutades.

I Spanien intresserade sig Welles för tjurfäktningen. Hans fascination kan ligga i att tjurfäktarna riskerade sitt liv för sitt levebröd. Det var verklig teater. Kanske är det också därför hans aska ligger begravd i en brunn på bakgården hos en berömd tjurfäktare. Eller är det bara ett skämt? Well betyder ju brunn på engelska, Orson Welles blir alltså Orsons brunn.

Det visar sig i slutet att Petri är lite besviken, han hade väntat sig något annat, att hitta Orson Welles eget Rosebud. Jag känner att jag är lite besviken på Petri, jag hade också väntat mig något annat. Jag hade velat veta mera om Welles och hans förhållande till Spanien, det känns som det inte kommer fram så mycket nytt i den här filmen, förutom tjurfäktningen. Det känns också som det här är lika mycket Petris historia som Welles historia. Och även om den bitvis är intressant så håller det inte hela vägen, utan blir till och med tråkigt ibland.

Som förfilm till Brunnen visas Pernilla Augusts regidebut Blindgångare. Den handlar om en man som är både hypokondriker och paranoid. Under en jobbresa tvingar han sin fru att ha långa telefonkonversationer med honom för att känna sig lugnare. Under samtalet kommer jobbiga saker upp till ytan. I sitt jobb som politiker lovar han trygghet åt alla, men han är inte särskilt trygg själv. Det är bra skådespeleri, men alldeles för stelt.