Jag vill inte ha ert brev. Det där som ni tydligen skickar till alla journalister som skriver om Fredrik Gerttens film. Ni säger ju faktiskt allt ni har att säga i ärendet i filmen. Ni vet, den där filmen där ni påstår att ni inte får komma till tals. Den där filmen vars regissör ni nu försöker stämma för förtal.

Men ni erkänner ju, utan omskrivningar och inför domaren, att ni valde att fortsätta använda ett bekämpningsmedel som kunde leda till sterilitet hos bananarbetarna, fastän tillverkaren återkallade produkten när de upptäckte sambandet. Ja, ni erkänner också att ni faktiskt hotade att stämma tillverkaren om de inte fortsatte leverera bekämpningsmedlet. Och att ni skulle ta på er ansvaret för eventuella framtida stämningar. Och de fortsatte leverera...

Det är precis det ansvaret ni inte vill ta idag. Ni hävdar i filmen bland annat att man inte kunde veta om bananarbetarna var sterila redan innan de började arbeta hos er. De hade nämligen inga barn sedan innan. Det gick alltså inte att bevisa. Och visst behövs det bevis i en rättegång. Tyvärr måste skadestånd för dåliga moral utbetalas frivilligt och kan inte utdömas. Men dålig moral anser ni er ju inte ha. Ni har gjort ert bästa, helt enkelt.

Det som däremot går att bevisa kan man inte stämma någon för. Det som ligger utanför det rättsfall som den här filmen bevakar. Som att bananer är världens mest besprutade gröda, vilket rimligen inte borde gagna vare sig miljö eller människor. Som att bananarbetare generellt sett lever ganska korta liv. Eller att de har urusla löner. Eller att de är analfabeter och bor i hus i vilka ni högst ogärna skulle sätta er fot.

Jag skulle aldrig köpa någon av era produkter. Anledningen är enkel. När en produkt även finns tillgänglig som rättvisemärkt så finns det i det en implicit sanning, nämligen den att produkten i vanliga fall tillverkas på ett orättvist sätt. Och det ni är rädda för är väl egentligen inte att folk ska bli oroliga över de här bananarbetarnas eventuella sterilitet, utan att de ska förstå hur jävligt det är att leva sitt liv när man arbetar som bananarbetare.

När ni anklagar Fredrik Gertten för förtal så är det på tämligen lösa grunder. Filmen är inte tendentiös eller bombastisk, den är snarare enkelt journalistisk. Fredrik Gertten är ingen fantastisk dokumentärfilmare och ingen mästare på att övertyga i bildspråk, men han är en duktig journalist som kan sitt hantverk. Och när han nu är under attack behöver han allt stöd. Förhoppningsvis kommer de som ser filmen att på köpet få en lite djupare insikt om varför de inte borde köpa era produkter. Kunskap är aldrig av ondo. Den som har rent mjöl i påsen har ingenting att dölja, så vad är ni rädda för?