Det här är äkta norrländskt gemyt. En dokumentär som ger en inblick i bylivet och delvis bekräftar de fördomar som vi sörlänningar har om livet i norr. Människorna är det viktigaste och tryggheten ligger i familjen och vännerna. Det är inte ensamt i byn Ensamheten.

23-åriga Heidi Andersson är världsmästarinna i armbrytning, en sport som inte är officiellt godkänt i Sverige. Därför åker hon till Kanada för att tävla, och filmteamet hänger med. Man lever sig in i turneringen, och verkligen vill att det ska gå bra för Heidi. Jag sitter nästan och hurrar i biosalongen.

Pappa är hennes mentor och tränare. Han utövar också sporten själv, men lyckas inte nå samma höjder som dottern i sin klass. Men han är ett viktigt stöd för Heidi, utan hans peptalk skulle hon inte få den nödvändiga mentala inspirationen.

Armbryterskan från Ensamheten visar på vikten av att göra något av våra liv, även om vi bor isolerat i Norrlands inland. Jag skrattade gott flera gånger, och känner verkligen kontrasten mot det ytliga livet kring Stureplan i Stockholm. Där i norr finns ett människovärde som lätt glöms bort på annat håll. Sammantaget är det här en lagom berättelse om en lite ovanlig sport, men framförallt om spännande människor.