Actionäventyr? Definitivt. Det finns en hjälte, våldsam handling, stunts och riktigt onda motståndare. Mytiska proportioner? Nja. Mycket är myt, filmen har blivit kritiserad av vetenskapsmän för att inte ge en sann bild av mayafolket, vilket nog är rätt eftersom de blir reducerade till blodtörstiga sektmedlemmar. När det gäller proportionerna är det nog lättast att säga att det är för mycket av allting. ”Kill your darlings” är kanske ett överanvänt uttryck, men inte mindre sant för det.

Apocalypto hade varit en bra film om den varit kortare. Efter en hyfsat lovande början där man får lära känna den unge jägaren Jaguar Paw och får se tillfångatagandet av honom och de andra i hans by sitter jag, i vad som känns som evigheter, och ser blod, lidande blickar, mystiskt uttalade profetior, ännu fler lidande blickar och mycket mänsklig grymhet. Precis som i Passion of Christ är det mycket våld med avhuggna huvuden och utskurna hjärtan så känsliga personer gör nog bäst i att undvika filmen. Det är en lång vandring till de enorma tempel där Jaguar Paw och de andra ska bli offrade för att blidka gudarna, och flera scener hade helt kunnat klippas bort eller åtminstone kortas ner. Närmare slutet blir det en jakt på liv och död genom regnskogen och berättelsen tar fart, men det är ändå lite svårt att få upp intresset helt igen.

Filmen handlar om Mayarikets fall och alla talar mayaspråk, vilket är positivt och bidrar till en känsla av autencitet. Frisyrerna, kroppsmålningen och accessoarerna är rätt uppseendeväckande och intressanta, samtidigt som det ibland blir lite för mycket frossande i någon sorts infödingsexotism. Samtidigt är det här en film som skiljer sig från mängden, just på grund av det överdrivna frossandet och de riktigt bra delar som ändå dyker upp här och där. Apocalypto har fått bra kritik utomlands och det här är den bästa filmen Mel Gibson regisserat, men frågan är vad det egentligen betyder.