När filmen börjar är Kallan fast i ett trist kontorsjobb som assistent vid en boxningsarena. Hon har vuxit upp bredvid boxningsringen då både hennes far och farbror har hållit på med sporten. Trött på att ingen tar hennes kunskaper på allvar beslutar hon sig för att själv ta sig an en boxare, spelad av Omar Epps, och försöka göra honom till en mästare, samtidigt som hon visar alla de som tidigare tvivlat på henne att även en kvinna kan vara med och leka i en mansvärld.

Meg Ryan är okej i huvudrollen, inte mer. Med sin osofistikerade stil, rappa käft, smaklösa kläder och viljan att övertyga de sexistiska grabbarna är det självklart att Erin Brockovich kommer till tanken.

Julia Roberts passar dock bättre som Brockovich än vad Meg Ryan gör som Kallan. Ryan gör sitt bästa men rollen är inte särskilt välskriven och en annan skådespelare med lite mer närvaro och pondus skulle nog ha varit ett bättre casting-val.

Filmen avslutas givetvis med en slutfight mellan Kallens boxare och en boxare som tillhör Kallens nemesis, en promotor som spelas av Tony Shalhoub. Efter matchen följer en lika förutsägbar scen där Kallens tidigare fiender ställer sig upp och applåderar hennes åstadkommanden. Analyserar man filmen ur ett genusperspektiv verkar den säga att det enda sättet för kvinnor att ta sig någonstans är att anamma männens spelregler, och att det är först med männens godkännande som kvinnan har lyckats.

Against the Ropes är ingen urusel film, men den berör aldrig på djupet. Allt är förenklat, förutsägbar och ytligt. Michael Kamens glada musik förstärker de känslorna. Höjdpunkten är nog Charles Dutton, som spelar den gamla coachen som ställer upp och hjälper Kallen. Han lyckas göra en klyschig roll trovärdig. Dutton har även gjort sin regidebut med den här filmen. Vi får hoppas att det blir bättre nästa gång.

Fotnot : Filmen är "inspired by the life of Jackie Kallan", och den riktiga Kallan har också varit med som producent.