Nathan (Taylor Lautner) är på ytan som vilken tonårskille som helst; han festar, umgås med sina kompisar, och är förälskad i grannflickan. I samband med en skoluppgift ramlar han över en sida med bilder över försvunna barn – och känner igen sig själv. Snart är han inblandad i en komplex jakt där han jagar sin identitet, samtidigt som han själv jagas av CIA och ett skumt gäng (ledda av Michael Nyqvist).

Låter det spännande? Det är det inte. ”Abduction” är som vilken förutsägbar och klichéfylld action som helst och borde gått direkt till DVD. Dels för att den inte har minsta uns av originalitet, och dels för att den inte är logisk. Men kanske främst för att den helt enkelt inte är tillräckligt bra för att vara värd vare sig de dryga 100 minuterna eller biljettpriset.

Ponera att du är tonåring och just sett dina föräldrar blivit mördade, vad gör du? En minuts handlingsförlamning eller emotionellt sammanbrott vore ingen vild gissning, men Nathan hinner knappt blinka innan han räddar sin käresta från en explosion. Inget fel i en övermänsklig hjälte kanske, men när samma person ska framställas som en vanlig blyg tonårskille som inte vågar bjuda ut nämnda flicka faller logiken. Nathan är ena stunden lika maskinell som Evelyn Salt för att i nästa visa upp en blyghet som skulle få Raj från ”The Big Bang Theory” att framstå som en Don Juan.

Vidare saknar Lautner (känd från Twilight-filmerna) helt den utstrålning, charm eller karisma som hade krävts för att göra den här filmen uthärdlig. Att tonårsflickor har större inflytande över castingen än seriösa yrkesmänniskor i Hollywood är ingen nyhet, men att John Singleton inte lyckas få ut mer av hans skådisar är ändå ett klart underbetyg för en regissör som gjorde underverk med Cuba Gooding Jr. och Ice Cube i ”Boyz n the Hood”(Singletons regidebut) för tjugo år sedan.