Mike Enslin tänker avslöja det hemsökta hotellet som en bluff, men rum 1408 liknar inget av de rum Enslin sovit i tidigare. Om det var svårt att checka in i detta rum, kommer det vara ännu svårare ätt checka ut.

På affischerna för denna film återfinns både John Cusack och Samuel L. Jackson, men Jacksons karaktär som den varnande hotellägaren är väldigt liten i jämförelse med Cusacks som verkligen får utrymme i rum 1408. Hade gärna sett att Jacksons Mr Olin fått spela ut lite mer. Men när Cusack kliver av på våning 14, är det bara Cusack för hela slanten. Det är också nu det börjar bli lite kusligt. Våning 13 försvinner ju inte bara för att man går direkt från våning 12 till 14.

Det läskiga med hotellrum är att det blir så slutet, så litet. Speciellt om man blir inlåst. Rum 1408 är i en klass för sig. Det är ett rum du inte vill bli ensam med dina förträngda minnen i. Rummet blir en egen karaktär som ständigt byter skepnad. Och den är inte snäll. Samtidigt som Mike måste lösa mysteriet med rummet för att ta sig ut får han besök av det förflutna. En klockradio håller koll på tiden, en timme har han på sig. Bisarrt är bara förnamnet. Det blir en kamp mot demoner och tid. Hur länge kan man stå ut med sig själv egentligen? Linjen mellan verklighet och fantasi suddas ut för både Mike och oss som åskådare. Man ser bara det man vill se. Det är rummet mot Mike. Cusack mot rummet. Han är en pålitlig skådespelare som levererar och här får han spela ut ett helt register av förtryckta känslor och tankar och minnen.

Filmen bygger på en Stephen King-novell och visst får man lite Shining-vibbar. Den svenske Mikael Håfström (Ondskan, Derailed) som står för regin är en ganska ojämn regissör, vilket tyvärr känns lite i filmen. Jag tycker inte att 1408 håller hela vägen ut, en del dåliga specialeffekter i mitten hade man kunnat vara utan och ibland försöker den vara rolig på fel ställen. Men trots detta är den ändå ganska intressant, underhållande och kuslig. Den vinner mycket på att den inte är så mycket skräckfilm, utan snarare en psykologisk thriller. Absolut sevärd. Men risken finns att du inte kommer att kunna sova nästa gång du bor på hotell.