Poster med etiketten “england”

1968 slog sig skådespelaren Malcolm McDowell samman med regissören Lindsay Anderson och gjorde det kritikerrosade och kontroversiella internatskoledramat “If….”.

Detta ledde vidare till att McDowell fick huvudrollen i Stanley Kubricks “Clockwork Orange” och 1973 återförenades han med Anderson för den bitvis självbiografiska “O Lucky Man!”.

Likt huvudkaraktären Mick Travis jobbade McDowell som kringresande kaffeförsäljare, och hamnade i smått märkliga situationer, i filmen smått överdrivna.

“O Lucky Man!” berättar om en ung man som reser genom tidiga 70-talets England, mötandes allehanda hinder på sin väg mot toppen och som tvingas offra sin heder och moral på vägen. I denna allegori om det kapitalistiska samhällets inflytande på individen, berättarmässigt inspirerad av Voltaires ”Candide”, stöter vår huvudperson på allt från hemlighetsstämplade militära aktiviteter till läkare med tvivelaktiga avsikter. Bland människorna han möter finns en skrupelfri affärsman (Ralph Richardson) och hans mer levnadsglada dotter (Helen Mirren).

I ”O Lucky Man!” guidas vi inte bara av den blåögde Mick Travis utan också från ett mer klarsynt perspektiv till tonerna från den före detta The Animals-medlemmen Alan Price och hans textmässigt ironiska och otroligt svängiga soundtrack - ett av filmhistoriens mest underskattade. Hans låtar för samma funktion som musiken i gamla grekiska dramer då de kommenterar handlingen och hjälper till att föra storyn framåt. Då och då bryter Price och hans band in och spelar från sin replokal och vid ett tillfälle råkar bandets vägar korsas med Mick Travis, och de för då filmen framåt ett mer direkt sätt för vår "hjälte".

Filmen innehåller bitvis samma sorts surrealism som föregångaren ”If….”. Som när Mick upptäcker forskningsexperiment där människor korsas med djur eller när han kollapsar i en kyrka, för att följaktligen bli ammad av en främmande kvinna vid altaret. Den väldigt engelska satiren är också ständigt närvarande, som när Mick blir torterad av misstänksamma män från regeringen bara för att avbrytas av att facilitetens ”tea lady” kommer in i rummet för att bjuda på förfriskningar.

I olika biroller syns fina skådespelare som Ralph Richardson, Arthur Lowe, Rachel Roberts, Graham Crowden och Helen Mirren, ofta spelandes mer än en karaktär. Element från “Clockwork Orange” tillsammans med Malcolm McDowells bästa prestation jämte denne och “If….” resulterar i en musikalisk och starkt samhällskritisk svart komedi som trots att den är ganska (charmigt) daterad fortfarande är gångbar, då sagor om korruption och människans girighet aldrig blir irrelevanta.